Toalettanekdoter från verkligheten

De olika lösningarna har självfallet olika för- och nackdelar. Här har vi upplåtit plats för några berättelser från verkligheten som illustrerar fritidsdassens upphov till trauma och munterhet.

Det exploderande utedasset

Det förälskade paret skulle för första gången besöka mannens fritidshus tillsammans. Han hade haft det i några år innan paret träffades och nu inför flickvännens besök, ville han att hon skulle bli lika förälskad i sommarstugan som i honom.

Därför gjorde han vissa städinsatser innan hon kom. Bland annat sprang han ut till det lilla utedasset och kollade att det var kalkat och fint i "hålet" och sopade rent från spindelväv.

Väl där inne märkte han att det surrade betänkligt. Det var ett getingbo som hängde ner från taket. Raskt svepte han ner getingboet direkt ner i "hålet", hällde på rikligt med både mull och kalk och lyssnade. Det var helt tyst. Nöjd med sitt värv gick han ut till flickvännen och myste vid den öppna spisen. Några timmar senare var det dags. Flickvännen beger sig ut i till det fristående utedasset i skymningen. Hon gillar egentligen inte utedass, men vad gör man?

Hon lyfter av dasslocket och skall precis sätta sig när hon märker att något rör sig där nere. Det ser ut som det bubblor och låter gör det också - ett dovt murrande ljud. Märkligt! Sen tänker hon på att hon en gång läst om en gasexploderande mulltoalett och blir plötsligt väldigt rädd. Tänk om det där mullrandet och bubblandet där nere i hålet i själva verket är början på en explosion? (Hon tänker inte just då på att utedasset har centimeterstora springor i väggarna och nog inte kan sägas utgöra någon tillsluten enhet som löper någon som helst explosionsrisk av fekalier.)

- Hjälp, skriker hon till pojkvännen. Jag tror att dasset håller på att explodera!

Han blir ytterst förvånad, men beger sig raskt ut till dasset för att kolla läget. Där ifrån botten av hålet ser han nu kritvita, kalkade getingar förtvivlat kämpa sig upp genom mullen. Det var bara att krypa till korset och erkänna för flickvännen att städinsatsen även inkluderat en kortsiktig getingbekämpning. Någon kissning på dasset blev det dock inte. I själva verket satte hon aldrig mer sin fot i det dasset och stugan såldes så småningom när paret flyttade ihop.

Från mull till aska

Alla nyblivna sommarstugeägare känner till vilken stor dragningskraft en stuga har på släkt och vänner. Besöken är många och har man då mulltoa uppstår raskt behovet av kiss- och bajsregler. En mulltoa klarar nämligen inte hur mycket som helst och vill man undvika mitt-i-säsongen-tömning (vilket man absolut vill undvika) återstår det föga trevliga nöjet att informera svärmor, kusiner, gamla fastrar och barnen och deras kompisar om hur man måste bete sig på toan. Man kanske tror att detta är självklart, fast för stadsbor som bara uppsökt vattenklosetter är det helt nödvändigt.

För att göra det hela lite lättsamt tog vi alltid dessa genomgångar vid husesynen. Mulltoan var placerad i en tillbyggnad med bastu och dusch och då kunde man sådär i förbigående nämna att killarna fick kissa i skogen och att tjejerna gärna fick kissa på toan, men inte slänga papper i den. Pappret slängdes istället i en liten hink bredvid, speciellt avsedd för kisspapper och sanitära artiklar. Så långt gick det ju bra.

Efter några dagar kunde man dock märka att reglerna behövdes skärpas till, för i mulltoan snurrade nu flera meter långa pappersremsor runt knivarna, vilket föranledde stopp. Knivarna måste befrias från dessa papper och det höga nöjet föll på Far i familjen.

Nu skulle gästerna också informeras om att det förelåg starka begränsningar i användningen av bajspapper. Lite skämtsamt upplyste Far att "glöm inte - bara en liten pappersbit, vid varje toabesök. Bara så långt som perforeringen". Detta fick tonårsflickorna att skruva betänkligt på sig och utbyta långa blickar med varandra. De egna barnen rodnade av skam.

Toabesöken tenderade att bli längre och längre och ibland kunde hulkande ljud höras inifrån badrummet. Det finns helt enkelt dem som inte klarar av den syn som möter en vid öppnandet av locket av en mulltoa. På så sätt är utedass ofta bättre. Det är längre ner till "skiten" helt enkelt.

Efter ständiga och utökade kiss- och bajsregler med hur ofta man får gå på toa, muntra tillrop att få gäster att uträtta behov när man uppsöker restauranger eller andra offentliga inrättningar, utbytande av blickar när somliga gått oroväckande många gånger på toa och en kissläckande mulltoa som "svämmat över" av all urin, var så en dag måttet rågat.

Far i huset kastade ut den fullt fungerande mulltoan och införskaffade en förbränningstoalett.

Nu slipper gästerna att bli trakasserade av kiss- och bajsregler. Man kan kissa hur mycket man vill! Det är till och med en fördel att kissa mycket. Blir det inte tillräckligt av egen kraft, kan man slå i en kopp vatten. Inte en obehaglig lukt så långt luktsinnet förslår. Det lukar inte ens som det kan göra på vanliga WC. Inte en fluga så långt ögat når. Alla flugpapper och radarsprayer är bortplockade. Toan är kliniskt ren och det bästa av allt, tjejer! Med förbränningstoans sinnrika konstruktion är man tvingad att både fälla ner ring och lock efter sig! Det är nästan så att man funderar på att byta ut vattenklosetterna hemma i Stockholm också…